Now Playing Tracks

Ett biobesök

Idag råkade jag ut för en intressant händelse och ett obehagligt fenomen.

Ni vet killarna, ja för det är alltid killar, som bara inte kan hålla käften i biosalens mörker?

Både jag och sambon bad dessa två killar framför oss vänligt, men bestämt, att hålla käften. Jag började efter 5 minuter in i filmen plus den sedvanliga “du fimpar mobilen nu”. Inte så att det är ljudet grabben har igång utan att han sitter och pratar i den när filmen börjar…

När filmen börja gå mot sitt slut får sambon bryt och säger till att ni kan väl vara tysta nu. De fortsätter som innan och fullständigt ignorerar henne, guess why? Jag tar upp staffetpinnen och säger till båda att det är lägligt att hålla tyst. Inga svordomar utan mer ett vänligt “allvarligt talat”. Redan där kände jag hur stämningen mellan oss förändrades. Lite styvare, lite obekväm kunde jag tycka.

Sambon är helt oförstående när jag säger åt henne att sitta kvar när pågarna reser sig och går ut. Jag vill nämligen ha möjligheten att undvika vad som väntar. Sambon fattar fortfarande inte.

Vi går ut genom den utgången dessa två pojkar inte väljer kan jag för tydlighetens skull tillägga. Vi kommer ut och börjar gå mot bilen, jag tittar mig över axeln och lite varstans, för ni vet, magkänslan, den sviker sällan.

Runt hörnet tittar två bekanta ansikten fram. Det tog oss två minuter c:a att komma runt där vi möttes så gissa vem som stod vid dörren och väntade..
Påg 1 väljer att flytta sig, smart grabb det där, men påg 2, polaren, saknade det där sista sociala fenomenet. Vad är det nu det kallas? Hyfs? Någon som känner igen ordet? Inte? Nåväl, inte de heller skulle det visa sig.

Jag får en liten pojkes axel körd rakt in i bröstet, och där, under dessa millisekunder, hinner jag tänka otroligt mycket. Vad var det nu Kim sa om garden? Vad var det nu bröderna Tullberg visade med knän och armbågar? Hur undviker jag att sambon dras in i detta? Fan jag är ju nyopererad! Jag kan inte få en smäll på benet! Kan jag använda jackan som skydd?

Jag valde att inte göra någonting. Jag svalde inte betet och jag besvarade inte spottloskan som kom efter. Ångrar jag mig att jag inte krossade pågens ansikte med en väl inövad höger? Kände jag mig förnedrad? Blev jag rädd?

Nej, nej och ja är svaren. Jag sänker mig inte till den nivån. Jag har ingen “sårad stolthet”. Jag har ett sunt förnuft. Men jag blir rädd. Rädd för vad som händer om sambon får stryk och att jag inte kan hjälpa henne. Rädd för att såret och alla stygnen skall gå upp i benet.

Rädd för att samhället utvecklats åt den riktning vi åker utav bara helvete mot.


Rädd för att vi inte längre skall våga begära sunt förnuft och att man håller käften i biomörkret.

SLUTA PRASSLA!

EDIT: Det slutade inte där btw. Vi fortsätter gå mot bilen och jag ser när jag öppnar bildörren att de har vänt om och börjat gå efter oss igen. Det kunde alltså slutat mycket värre om vi hade haft långt att gå. Nu fick jag så att säga sista ordet genom att vinka med handen utanför rutan lite lagom moget…

I won!
f**king did it!

Finally the tension and mental block released and I could keep it together even though I had a really shitty 9 in on a par 5. Overall there were about six or seven putts I could have cut off the total and get a even better score but I’m pretty happy with 72, 1 to par. 

Storm and rain - it seems to be the recipe for success to me and my game.

TY! and good night, im exhausted…

Hi!
Anybody with a good tip? I know I put my ass out but I can’t help it, I were lousy with the stretching when I played football so now my thighs are to compact and forcing me to sway-back and I’m to indolent to do the proper amount of stretching to fix it now.

Should I rotate more around my own axis by the height of my shoulder or more by my hips? You know what I mean if you play yourself. It feels like I, unnecessary, loose a lot of control when I swing with a less acclivitous movement e.g. when the clubs head is moving more backwards and up, than a swing with my shoulders rotating with my left arm straighten.

Damn, this became a blur of words. I think you get it anyway.

Golf make me happy. Buying stuff makes me happier!

I've written here before, a couple days ago, about my mental breakdown on the course. I think I fixed it.

I bought new clubs!

It probably won’t fix it for real but it certainly make it easier to go to the driving range and the training areas. I went in with nothing and came out with this:

A new set of irons. This time I took my time and made a custom fitting. I had increased my swingspeed, and a lot of other things as well, so now on I’m playing with a little stiffer shaft than before.

This is my rescue/hybrid that I cant hit with, yet.

The new spoon. 

Here it is, the monster, the killer, the strokecutter… My driver.

I’ll probably play it on 11 degrees instead. I believe it’s far more effective with a higher launch because of my inconsistent ball striking and I’ll be tired from time to time too so I wont be able to keep up the swing speed.

Now it’s time to say good night.

Pusher (2012)

Pusher. I still remember the original version, the Danish from 1996, and I remember it with mixed emotions. It is tragic, broken and dark but damn funny because you can not help but laugh at the misery. Now, I recently got hold of the remake from 2012, where it is set in London and now I dont “feel” it as close as the last one.

But it is clearly worth seeing on a rainy Sunday and it is better that you see it with your own eyes than with my words. A 6 on a scale of 10.

See you soon!

I have approximately 70 messages on Xbox Live right now and half of them are, ‘I’m going to kill you’ and ‘I’m going to find you and destroy you’ and I haven’t worked (at Microsoft) in two years. Even to this day people who don’t know I left Microsoft still come after me.
Stephen Toulouse (former head of Xbox Live’s policy and enforcement) in our report on how the Plague of game dev harassment erodes industry, spurs support groups. (via polygondotcom)

Insane. Read if you have slightest interest in games

Last place. Disappointed and disappearing.

I know. I should have written way much more but I’ve been kinda busy lately. Last two days I’ve been playing golf. Actually it was the club championship of 2013 and OMFG, I blew it. Last f**king place. It was like a headshot with a .50 cal.

I had this mental breakdown and I were mentally paralyzed in front of every single one on every single tee. I really don’t get why it happened? What did I do? What should I’ve done?

After the last 18 today I went to the driving range with 132 balls and 13 clubs, and I wouldn’t allow myself to go home if I didn’t fix the swing. I came home after +250 strokes…

Now I’m building a schedule for the next 4 weeks and I will follow that down to the last stroke, no matter how boring it will be.

But I’ll wait a few days because I have blisters in my hand, filled with blood.

Yes, yes and yes! I’ve been waiting for a while to buy this one. Not because that I didn’t have the cash but because I have 7 (!) other games I still not opened yet.

I think I’ll use this as a game-blog as well. Not just that I think a Fuck You! is a little harsh if I deliver them everyday, but I also think that I’ll be happier if I share my #1 love with you guys from time to time. Just don’t tell my fiancé that I said that gaming is better than her…

Ohh! It would be awesome if you gave me some kind of feedback. I would really appreciate it. Ask me stuff, tell me something I could write about or just interact with me.

Finally! I’ve been watching this little fella for some time and now I got my hands out of my ass and bought it.

We were at Georg Jensen in Denmark, more specific Copenhagen, yesterday and I probably acted like drug addict in a methlab. I wanted every single piece of the stores magnificent shelves. I really, really love that design they use. Simple and clean.

And to fulfill this Tumblr purpose, I’ve got a new Fuck You! to share.
DSB, Fuck You! I hate to travel by train and/or bus. Especially when I have to change train 3 fucking times.

By the way, I still hate Danish people. Fuck You!

To Tumblr, Love Pixel Union